Jag har varit med om mycket jobbiga saker i mitt liv, i stort sett hela mitt liv. Jag har försökt varit en bra mor för mina båda barn men tyvärr fick ett av dom inte den uppmärksamhet som den var värd och det smärtar mitt hjärta och jag har haft skuldkänslor för det. Jag har skuldkänslor för det fortfarande eftersom det inte blev som jag tänkt mig. Ett av mina barn började med droger i mycket tidig ålder ca 13 år och jag fick ställa upp mer för det barnet än det andra. Jag tyckte väl nånstans att det andra barnet klarade sig bättre men tyvärr blev det så att det barnet som inte fick lika mycket uppmärksamhet och jag kom att må väldigt dåligt. Mitt barn som höll på med droger behövde mycket hjälp med sitt liv där vi gick igenom faser. Det handlade om BUP poliser, läkare, skola, fyllhäcken, sjukhuset, överdoser, mm- Jag fick ge den tiden till mitt barn som jag trodde behövde det bäst just då men tyvärr höll detta på i flera flera år vilket gjorde att det andra barnet bara var vuxen en dag och då var det försent att skruva tillbaka klockan. Till saken hör att mitt barns far inte ställde upp som den borde och eftersom vi var skilda fick jag dra hela lasset själv och agera både mor och far samtidigt. En frånvarande far är nog det mitt barn saknat mest i sitt liv när den behövde den föräldern som bäst stängde han bara av och det var jag som ensam fick kämpa för mitt barn. Jag ångrar inte att jag ställde upp för mitt barn för narkomani och alkoholism är en dödlig sjukdom och man överger inte ett barn som är dödligt sjuk utan man gör allt för det barnet ska bli frisk igen så är det bara, men tyvärr fick det till följd att det andra barnet hamnade i skuggan eftersom mitt andra barn var sjuk och behövde mig som mest. Hade jag fått mer hjälp från barnens far hade bilden sett helt annorlunda ut men tyvärr valde han att blunda i stället. Jag skyller inte på barnens far men det smärtar mig att han inte ställde upp och hjälpte mig att dra det lasset utan lämpa över det på mig. Tur att jag hade en mor och en far som hjälpte till att vara barnvakt och avlasta mig och mitt ständiga utmattningssyndrom, Jag tackar GUD att jag hade dom eftersom annars hade jag stått HELT ensam. Jag hoppas ju att mitt andra barn i dag kan förstå varför det blev som det blev och inte skyller allt på mig. Att skylla på det döende barnet är egoistiskt för vilken förälder gör inte allt för sitt barn. Jag hade behövt mera draghjälp av barnens far men som sagt om man blundar kanske det sk problemet försvinner av sig själv. NOT. Det är pga att jag hade utmattningssyndrom med svår astma som följd gjorde att jag inte orkade annat än försöka hjälpa mitt döende barn. Visst jag älskade mitt andra barn lika mycket men eftersom detta upptog så mycket tid kom det andra barnet tyvärr i skuggan. Jag låg ofta på sjukhus för min svåra astma också och mina barn var hos min mor och far ofta under tiden jag låg på sjukhus. Mitt barn har varit nära att dö så många gånger av droger alkohol misshandel mm. Vilken förälder kan blunda för något sådant och tro att det försvinner av sig själv, nääää det gör det INTE det problemet får man dras med livet ut och det problemet är en galopperande dödlig sjukdom. Mitt barn har varit drogfri över 2 år nu och det är så skönt men oron finns ju hela tiden att sjukdomen ska komma tillbaka på det viset att mitt barn inte ska orka stå emot och be om hjälp om det händer utan att allt ska börja om igen. Nu har jag som jag ser det förståelse varför det kan hända att någon får denna sjukdom för jag har den själv men jag har varit drogfri i många år nu men jag vet HUR jag kan hjälpa mitt barn när och om det händer. VEM SOM HELST kan få denna sjukdom NÄR SOM HELST och tro mig det är inte något man ÖNSKAR att få lika lite som någon önskar att få canser som också är en dödlig sjukdom. Någonstans vill jag be mitt andra barn om  ursäkt att jag inte fanns där lka mycket men jag älskar det barnet lika mycket och jag försökte att vara en lika bra förälder för båda. Men jag kan FÖRSTÅ om det barnet kännde sig arg ensam och lessen eftersom så mycket av min uppmärksamhet kraft och kämpande gick till det andra barnet eftersom den var dödligt sjuk. Men en förälder kan inte bara se på när sitt barn sakta men säkert dör framför sina ögon utan att försöka hjäpa det barnet tillbaka till livet igen. Men jag vill ändå be om ursäkt att det blev som det blev och jag inte hade mera kraft kvar. Men jag älskade och älskar er lika mycket. Jag gjorde så bra jag kunde med de små medel jag hade.  

Därför är det bra med kramar så fortsätt kramas

  Jag tycker det börjar bli lite läskigt med alla mord runt om oss och oftast yngre som mördar varandra. I Gävle har det hänt mord nu flera stycken på kort tid. Vad är det som utlöser sånt hat och sån ilska att man kan mörda en annan människa. För att mörda någon måste hatet vara så stort och vad är det då som folk blir så arg över att man hatar så mycket att man mördar någon annan människa. Vad är det som händer igentligen. Bakom varje mördad människa står det en mor en far en bror en syster kompisar och släkt som älskar den personen. Det är dom som måste leva vidare med all sorg och alla frågor en hel livstid kommer detta att prägla dessa människor. Jag tycker att det händer alldeles för mycket hemskheter runt om oss som präglar oss på ett eller annat sätt. Ska inte folk kunna gå ut på krogen och gå hem utan att vara rädd att bli misshandlade våldtagna eller mördade. Vad är det som utlöser detta hat som folk bär inom sig. Jag kan inte fatta det, visst kan man bli arg på varandra ibland men från att vara arg till att hata någon så mycket att man mördar någon annan det är för mig helt oförståligt. Vad ska vi i samhället göra för att hjälpa till att stoppa dessa meningslösa handlingar. Ska vi på helgerna ha utbildade nattvandrare runt krogar gator och torg jag har inget svar men något måste göras det kan inte få fortsätta så här längre. Alla ni som mist någon i det meningslösa våldet och hatet jag sänder er all min kärlek till er och styrkan att orka gå vidare. <3

  Jag vet inte vad jag ska tycka om alla dessa tiggare som sitter utanför snart alla affärer. Jag upplever det som otrevligt och jobbigt att de sitter och tigger och ropar efter folk när de går förbi. En kvinna som sitter och tigger här i Sandviken  utanör ICA MAXI och ser VÄLDIGT fattig ut är här i Sverige av en enda orsak ATT TIGGA. Hon satte sig i en Merzedes och åkte i dag, en relativt fin bil. Det är gäng överrallt som ingår i någon grupp där folk i gruppen SKA TIGGA. Jag satt en dag vid ICA och tittade på denna kvinna som tiggde och ropade efter folk hej hej hej hej En del gav henne mat pengar mm mm och en man stannade och gav henne 500 en gammal pensionär som säkert tyckte väldigt synd om henne. Han såg ganska risig ut själv i kläder och hade kanske inte många slantar men han gav henne i alla fall pengarna och det vände sig i magen på mig när jag vet att hon ingår i en liga där de är utbildade på att se fattiga och ämliga ut och TIGGA. Jag tänker inte ge tiggarna en enda 5 öring. Däremot ska jag till jul sätta in pengar för de hemlösa. Jag tycker i alla fall att det är jobbigt att gå och handla och se alla tiggare utanför alla affärer. Sedan har vi en kille som sitter utanför Systembolaget och drar i ett dragspel hela dagarna och tigger pengar. Mitt emot är det ett fik och på sommaren när man sitter där å fikar har man nästan lust att RÅKA trampa sönder dragspelet för det är VÄLDIGT irriterande att höra detta gnidande timme ut och timme in. Stackars de som bor där å måste höra detta gnidande HELA dagarna. Nä  FÖRBJUD allt tiggeri på gator och torg och sluta trakassera folk.

Jag fryser ihjäl det är så kallt stackars barn men snart blir det varmt ja jag fryser ihjäl stackars barn men snart blir det varmt Det blir 800 graader du kan lita på mig du kan lita på mig........................... Vaknade i morse i husvagnen och frös så jag skakade, det var 9 grader i vagnen. Termostaten hade av någon anledning slagit av i dag och jag höll på att dö av kyla. Jag gick ut och duschade och tänkte på denna låten med Ebba Grön när jag stod där under hett vatten som kom över min kropp. Men sedan när jag kom in i vagnen var det ju ännu kallare eftersom jag var nyduschad. Jag åkte till jobbet och det var min tur att göra mackor och när jag skulle bre på mackorna frös jag så att händerna skakade så jag kunde inte bre på mackorna. Sköljde händerna under hett vatten och då gick det bra. Men jag har frusit hela dagen efter den här händelsen. När jag kom hem hade mannen i vagnen fixat till all värme och snacka om att det var härligt att komma in i vagnen igen. En liten baksida av att bo i husvagn men kommer ändå ALDRIG att flytta så länge jag orkar och vill bo så här.  

4  ägg

• 2 dl strösocker
• 2 dl vetemjöl
• 1 tsk vaniljpulver
• 3/4 dl kakao
• 2 msk lakritspulver eller 3 msk finkrossad turkisk peppar
• 1 tsk bikarbonat
• 0,5 tsk salt
• 2 msk rapsolja
• 2 msk crème fraiche

Hallonmarängfrosting

• 2 dl färska hallon
• 1  äggvita
• 3/4 dl strösocker
• 300 g smör, rumsvarmt
• 0,5 tsk vaniljpulver

Garnering

•   färska hallon

Gör så här

1. Tårtbotten
   Sätt ugnen på 175 grader.
   
2. Vispa ägg och socker med elvisp så det blir riktigt poröst och vitt.
   
3. Sikta de torra ingredienserna ner i en skål.
4. Tillsätt mjölblandning, olja och crème fraiche i äggvispet genom att varva ingredienserna och blanda på låg hastighet.
   
5. Häll smeten på en plåt med smörat bakplåtspapper och bred ut den i ett tunt lager över hela plåten.
   
6. Grädda i mitten av ugnen i cirka 10 minuter. Om du känner på kakan och den studsar tillbaka är den klar.
   
7. Lägg en kökshandduk på en plan yta och pudra översidan med kakao. När kakan är färdig vänder du ner den på kökshandduken. Pilla försiktigt loss bakplåtspappret och rulla in kakan i kökshandduken. Låt svalna på ett galler.
   
8. Hallonmarängfrosting
   Ställ en skål över en kastrull med sjudande vatten.
9. Häll i äggvita och socker och vispa för hand tills sockret har lösts upp.
   
10. Ta skålen från värmen och vispa med en elvisp tills marängen blivit dubbelt så stor.
    
11. Klicka i smöret lite i taget och vispa. Konsistensen ska vara mjuk och smidig. Rör ner vaniljpulvret och vänd ner hallonen.
    
12. Montering
    När kakan har svalnat, rulla försiktigt ut den. Den ska böja sig, då är den lätt att rulla ihop. Fördela frostingen på kakan och rulla ihop den.
    
13. Skär skivor av rulltårtan med en vass kniv och garnera med en klick av den resterande frostingen och hallon.

  Har varit på en resa till Åland i andlighetens tecken med Nära på båten Cinderella, Kom hem för ett tag sedan. Det var många medium som höll i många intressanta seminarium som tex storseanser, folk som såg borttappade saker, mediterat, föreläsningar om auran om att läsa och spå i händer, Om andliga expriment, mm mm Resan är andra gången det går, första gången var förra året. Det har varit så intressant allting och spännande men jag känner mig överfull av all information och känslor att det är lite jobbibg att varva ner, men jag kan absolut rekommendera denna resan för er som är intresserade av det andliga. Det enda som var lite jobbigt är att jag har jätteont i fötterna och ryggen av allt man gått och stått och väntat i alla köer. Det var helt otroligt vad mycket folk som var med, har ALDRIG sett så mycket folk på en vanlig Ålansresa. De hade också en mässa där man kunde handla allt möjligt som smycken, oljor, stenar, kristaller, änglar, ljus mm mm mm. Dom hade delat upp denna resa i år på 2 gånger alltså 4a dagar bara för det var så många förra året som ville åka men som inte kom med pga platsbrist och ändå hade det varit fullt på båda resorna. Jag som upplevt och upplever mycket själv är otroligt intresserad och för likasinnade kan jag bara säga boka en resa nästa år och åk, det är absolut värt varje krona. Jag kommer nog att åka nästa år med och jag funderar på att gå en utbildning och lära mig mer inom det mediala. När jag kommer hem trött och slut och ont i varje muskel då har min älskade man städat och gjort tacos som vi mumsat och tvättat kläder. Det var så skönt att komma hem och bara sätta sig och äta för på hemresan ingick bara frukost som inte var så bara men eftersom vi åt kl 7 i morse var det inte helt fel att få äta kl 19.30 Nu har mannen gjort en irich åt mig så jag avslutar där och säger bara du som är intresserad och har funderingar på att åka tveka inte det ger OTROLIGT mycket både andligt känslomässigt och värme. Jag hade hoppats på en hälsning från mor men inte denna gången fick jag någon hälsning men som ni vet är det inte mediumet som bestämmer vilka som ska komma utan de som är på andra sidan. Men de som fick hälsningar och mediumet beskrev allt om den personen och händelser mm så stämmer allt in. Sen får skeptikerna tycka som dom vill men skulle skeptikerna gå på en seans och få en hälsning och få beskrivningar där allt stämmer finns inga bortförklaringar längre. KRAM

Jag har läst Annika Östbergs bok Ögonblick som förändrar livet. Hon har suttit 28 år i fängelse för mord i USA . Hon är född och uppvuxen i Sverige i ett destruktivt familjeliv. Hennes mor tog med henne till USA när hon var liten. Hon rymde hemifrån som barn och fastnade ganska snart i både kriminalitet och droger. Boken är en berättelse inifrån fängelselivet i fängelset i USA. Det är en gripande berättelse men även glädje och sorg och hennes kamp. Annika har övergivit hoppet om att en dag släppas ur fängelset och återkomma HEM till Sverige igen. Annika föddes i Stockholm 1954 och växte upp i Hässelby. Annika var 12 år när hon flyttade till USA. Som 13 åring rymmer hon till San Fransisco- 1981 döms hon till livstids fängelse för medhjälp till mord som hennes dåvarande pojkvän gjorde. Jag kan varmt rekommendera denna boken. Det finns dom som anser att hon ALDRIG bör släppas ur fängelset igen. Det hon beskriver inifrån fängelset i USA skiljer sig mycket från våra fängelser i Sverige, det går inte ens att jämföra.