Våran hund Smilla som är en korsning av chihuahua nakenhund och Chitzu och är 3 år snart 4a är en helt underbar liten varelse. Hon ligger ofta på bröstet när man ser på tv och visar sin kärlek genom kramar pussar och ren kärlek. Hon är underbar. Ett fantastisk sällskap när husse jobbar och så kärleksfull. Hon har svårt för nya människor hon inte har träffat och det kan ta ett tag innan hon släpper någon in på livet och litar på den personen. Hon har svårt för barn av någon anledning men hon försöker vara snäll mot barn men hon gillar inte och litar inte riktigt på barn och tycker inte om när de tjoar å stimmar. När husse ska åka å jobba blir hon sur och lessen och visar det starkt. När någon av oss är ute å går med henne vill hon inte gärna följa med på långpromenader om inte hela flocken är med, hon ska ha Alla med sig. Lika om vi är å hälsar på hos någon då ska hon har alla med sig annars blir hon orolig. Hon är min lilla baby och jag älskar henne så mycket. Hon är en tänkare har jag kommit på för länge sedan. Hon gör inget om hon inte noga tänkt efter. Om hon får mat godis vatten eller leksaker då ska hon tänka ett tag innan hon tar det. När vi fick hem henne som valp var hon rädd för bilar, folk, barn, ljud, mm vi  fick tvinga henne att inse att det finns en värld utanför hennes bubbla. Annars hade det blivit omöjligt att ha henne kvar. Hon ville INTE gå ut å bajja å kissa på promenader utan ut fort å in fort igen och ibland fast man varit ut med henne satte hon sig direkt inne å kissa eller bajja på golvet. Anledningen var att hon inte hade tid att göra ifrån sig för hon var så rädd för allt. Vi bodde då i stan och hon trivdes ALDRIG med det. För 2 år sedan köpte vi en husvagn och flyttade permanent till en camping där vi nu bott i 2 år är inne på 3e året nu och Smilla blev helt förändrad. Glad sprallig och hon har fått vänner här på campingen människor och hon har även fått andra hundvänner. Det var HELT otänkbart förrut att hon skulle hälsa på andra hundar förutom en vacker hund som heter Enzo och bor kvar i stan han var en blandning avChitzu och nån annan ras och Smilla å Enzo älskade verkligen varandra och det var den enda hunden hon gillade. De pussades å kramades å lekte. Här på campingen bor det en kvinna som var så hundrädd men Smilla har botat hennes hundrädsla och Smilla tycker så mycket om henne och hennes man. I LOVE U Smilla.

   Skäms på er i kommuner där ett par där hon är 90 han 82 har left ett helt liv tillsammans men båda har hamnat på åldringsvården. Paret vill bo tillsammans den sista tiden de har kvar i livet men kommunen vägrade bara för att frun var mer dement än sin man. Men båda bor på ett varsitt dementboende i samma kommun. Mannen är så fruktansvärt lessen för att han inte får vara hos sin fru. De har varit ett par i 57 år. Man kan undra vad det är för fel. Mannen erbjöd sig att bo på dementboendet ihop med sin fru på hennes dementboende men fick till svar att han inte var tillräckligt dement för att bo på hennes dementboende fast det fanns plats i HENNES rum så han behövde inte ta upp någon annans rum. Det enda han ville var att bo hos sin fru den tiden de hade kvar i livet men han fick ändå ett NEJ av kommunen. Tänk dig själv att bo ihop så länge med den du älskar men sedan blir nekad att bo ihop med din man eller fru sista tiden i livet. Jag tycker sånt här är FRUKTANSVÄRT orättvist. Jag tycker så synd om dom båda. SKÄMS på er i kommunen, kom ihåg att du blir också gammal en dag.